Utställningen på Gislaveds Konsthall är Olof Nimars hittills största enskilda presentation. Samtliga verk är från det senaste året och där flertalet verk är gjort specifikt för utställningen.

Nimars arbeten rör sig mellan fotografiska och måleriska processer och traditioner. Utställningen kan läsas som ett enda stort verk i den betydelsen att samtliga bilder hör ihop, och gemensamt bildar en ”värld”. Färg, ljus och textur förför, skapar obehag och tvetydighet. Nimars bilder befinner sig på gränsen mellan verklighet och fiktion. En värld som besökaren känner igen, men som sakta blir allt främmande.

Ställda inför ett fotografi av en apelsin svarar de flesta av oss på frågan om vad det är med att – ”det är en apelsin”. Nimars bilder skapar en paradox som skapar ett glapp mellan den/det porträtterade och porträttet, något som ifrågasätter ens egen blick och kunskap.

Nimar gör också ingrep i arkitekturen på konsthallen, med att placera bilderna i rummet. På samma sätt som en fotograf blir medveten om sin egen kropp och synvinkel när hen tar en bild, aktiveras också besökaren när den rör sig genom Nimars utställning.