Art is on the contrary more time-dependent than any other form of expression, as it is not only happening within time, but is also painfully aware of its own situation, like an insecure teenager not yet sure about how to move seamlessly through the night. /…/

For me art constitutes techniques for a basic investigation of human existence which takes place within time, through action. My own art practice centres around questions of power. How it operates and how it is opposed, escaped, kidnapped. How it functions both within the process of my own art making and the world at large. I would like for my work to hover in this space between control and the loss thereof, both thematically and practically. This space that holds unlimited amounts of potential – for utopias and dystopias, for violence and pleasure – for things not covered by these sets of opposing linguistic terms, situations which must be worked on by other means.

(Ingrid Koslung, MFA2 examens essay 2011, Konsthögskolan i Malmö)

Vår tidigare student, den norska konstnären Ingrid Sunde Koslung, har gått bort. Hon lämnade världen den 11 april, på Koslungen i Telemark, omgiven av sin familj och nära vänner.

Ingrid var student vid Konsthögskolan i Malmö 2005-2011. I januari 2010 blev hon diagnostiserad med en hjärntumör. Trots det, och trots allt lidande som behandlingen av tumören vållade, insisterade hon på att fullfölja sin mastersutbildning, vilket hon gjorde 2011. Som sin examensutställning visade hon de teckningar i form av strippar som hon eller någon i hennes närhet gjorde varje dag under det år hon var sjuk. Det blev ett fantastiskt dokument, en resa in i töckniga landskap och skarpa kommentarer, ibland uppsluppet, ibland förtvivlat. Givetvis är stripparna intima, i den betydelse att en mycket nära får följa ett levande intellekt i alla dess sinnessvängningar. Men de är också så öppna att betraktaren kan känna sig delaktig och vandra i samma landskap för en tid.

Den sista utställningen Ingrid hann göra var i Malmö 2018, i regi av Woodpecker. Innan dess gjorde hon en soloutställning på Galleri Pictura i Lund 2013, och hade en stor utställning på Landings utanför Oslo 2012, Gridcells, där hon samarbetade med nobelpristagarna May-Britt och Edvard Moser.

Ingrid Koslung var omutlig. Hon hade en klarhet i sitt väsen, som kom fram i ögonen, stora och blåklintsblå. Denna klarhet fanns i hennes konstnärliga arbete, och i hennes tänkande, likaväl som i varje samtal. Hon kunde bli oerhört fascinerad av små och stora ting, som hur getingarna formar det ”tyg” som bildar deras bon, eller hur snökristaller bildas. Eller hur hjärnan kan finna sin väg och känna sig hemma. Hon hade sinne för såväl poesi som matematik, två fenomen som hänger ihop. Hon var lekfull – det syntes inte minst i de jättestora utomhusbaletter hon organiserade i Oslo på 00-talet. Hon var äventyrlig, och reste jorden runt i en gammal buss under ett år. Hon var vänfast.

Vi saknar henne.

/Gertrud Sandqvist