Matts Leiderstam har tidigare doktorerat i fri konst samt varit professor vid Konsthögskolan i Malmö. Han är under HT 2018 verksam som extern handledare vid skolan, men kommer alltså from 2019 vara knuten till KHM som forskare.
"Vad gör rutnätet?" har beviljats sammanlagt 3666000 kronor från Vetenskapsrådet.
Läs Matts egna ord om projektet nedan:
En central del av undervisningen som jag fick under min konstnärliga grundutbildning vid slutet av 1970-talet rörde seende, bildkomposition och bildanalys. Exempelvis blev jag lärd att konstruera ett rutnät: en rektangulär yta delas med hjälp av diagonaler mellan hörnen, för att sedan delas med en vertikal och en horisontal linje genom korset som uppstått på mitten av ytan. Samma procedur görs om med de fyra rektanglarna som uppstått. Man fortsätter att dela tills rektangeln är uppdelad i sextiofyra rutor. Därmed har en ett hjälpmedel för att kunna analysera och organisera målningen. Metoden kan kopplas till modernismens pedagogik grundad i kubismen och till rester av långt äldre hantverkskunskaper med rötter i italiensk renässans. Den här strukturen har följt mig genom hela mitt konstnärskap och jag har använt den på flera olika sätt i min konst.
Vad gör rutnätet? Den korta och samtidigt komplexa forskarfrågan ställs relation till måleri och ny teknologi, utifrån min konstnärliga praktik och min erfarenhet av undervisning på konstutbildningar. Frågan ställs också i ljuset av att abstrakt måleri, som historiskt sett var associerat med rutnätets visuella struktur, är tillbaka på konstens arena. Med tanke på att vi idag ingår i ett världsomspännande datanät och att vi lever i en kultur som starkt påverkas av skärmar i olika former är det angeläget att överväga om det skett ett kvalitativt skifte när det gäller målares praxis.
Forskningsprojektet kommer att delvis genomföras i dialog med konstnärer och studerande. Inom nordisk konstutbildning har det utvecklats en kollegial didaktik som är byggd kring samtalet i ateljén och vars metod projektet kommer att bruka. I ateljéerna visas bilder, frågor ställas och följdfrågor uppstår som gäller konstnärers praxis i förhållande till rutnätets struktur. Projektet kommer därmed också att handla om kunskapsbildning: vem som lärde ut, var och när den intervjuade fick sin kunskap, hur kunskapen förändrats och om den är giltig fortfarande. Det berör också hur konstnären gör när hen lär ut en metod och vad som är viktigt att kunna eller inte kunna som konstnär.
Konkret kommer forskningsarbetet bygga på flera etablerade metoder som kan kopplas till konstnärens och den empiriska forskarens strategier för kunskapsproduktion. Exempelvis analys av målningar, experiment i ateljén, arkivforskning och dialog med teoretiker, konstnärskollegor och studenter. Den andra sidan av forskningen, och minst lika viktig, är arbetet i ateljén, där rutnätets struktur tillsammans med den ackumulerade kunskapen triggar nya målningar, texter och rumsliga gestaltningar. Ambitionen är att alla delar av forskningen skall presenteras, reflekteras och öppna upp sig för kritik längs vägen. Mot slutet presenteras en konstnärlig gestaltning i form av en utställning och en publikation.
Projektets relevans för konstområdet ligger i dess heterogena form som uppstår när empirisk forskning och undervisningsmetoder och målarens praxis blandas. Det är en forskning som ursprungligen är baserat på måleri och på hantverkskunskaper som förts vidare mellan generationer av konstnärer. Utförd i en digital värld och med en medvetenhet om att sätt att se är på väg att förändras i grunden. Vilken roll har rutnätet idag i en värld där bilder som skapas, uppladdas och distribueras genom bestämda format? Vilka klassiska kunskaper finns trots allt kvar? För att öppna upp samtal kring målande konstnärers tänkande och undervisningsmetoder används rutnätets visuella kod som ett prisma att se igenom. Projektet kommer därmed att handla om att förstå förändringens själva natur och om sökandet efter ett giltigt språk/bildspråk för den nya verkligheten.