"Maria Bonnier Dahlins stiftelse delar årligen ut stipendium till unga svenska konstnärer för att stötta dem i deras arbete. Stiftelsen grundades 1985 av Jeanette Bonnier (1934–2016) till minne av hennes dotter Maria som omkom i en bilolycka, endast 20 år gammal. Maria studerade till arkitekt på Columbia University i New York och rörde sig i en krets av unga konstnärer. Maria Bonnier Dahlins stiftelse har alltid sökt upp det nya och det nyskapande och de konstnärer som tagit emot stipendiet genom åren tillhör i dag några av Sveriges mest uppmärksammade.
Gästjury 2023 är konstnären och den tidigare stipendiaten Mamma Andersson samt curatorn och konstnären Sahara Widoff. Juryarbetet leds av Christel Engelbert, som sedan 2016 är stiftelsens styrelseordförande och driver utvecklingen av stipendiet.
I Annas klassiska skulpturer kvarstår en känsla av stark pågående närvaro. En balansakt som skapar en sorts monumental meditativ minneslund. Som att man håller gravitationen vilande, där avsteget och exaktheten känns som det som ger skulpturerna liv. En del av skönheten i hennes verk kan upplevas i att Anna försöker både hitta och fylla i olika luckor i rummet, vare sig de är riktiga eller påhittade. Skulpturerna står som stumma vaktposter, precist uttänkt lutar sig den ena skulpturen betänkligt i samtal med den andra. Spänningen som elektrifierar denna skulpturala ensemble skapar nästan sitt eget gravitationsfält och materialen känns valda utifrån sin förmåga att bära ljus och förstärka formen. Och en tanke far till Harry Martinssons naturessäer där han beskriver "Granar i blåst": “Den bugande rörelsen kryper, sprider sig inom trädet och fördelas, årsringar som likt långa rör ligga innanpå och utanpå varandra inne i cylindern, fjädra sig som spiralringar och sträckningen uppåt och nedåt är ett fullständigt underverk av elastiskt och mekaniskt fördelad rörelse". Känslan av den elastiska rörelsen kombinerat med tyngden är det som låter oss beröras mest."